historiaglimtar.blogg.se

Historieblogg, Sverige & världen

Joseph Merrick - Elefantmannen

Publicerad 2016-12-10 10:07:27 i 1800-tal, Englands historia,

1862 föddes en pojke i Storbritannien som fick namnet Joseph Merrick. På den tiden var han en alldeles vanlig pojke, men senare i livet skulle han bli känd som Elefantmannen.

Den lilla pojken växte upp i ett mycket fattigt hem och när han var i ungefär tre års ålder började han att få en del missbildningar på kroppen. Modern som älskade honom högt fortsatte att sköta om honom som förr och såg till att han fick gå i skola och lära sig att läsa, skriva och räkna. Förutom Joseph fanns de tre syskon till, men de alla dog i en tidig ålder. Efter några år dog även modern och fadern gifte om sig med en hushållerska. Styvmodern var elak som hånade hans missbildningar och när pojken var femton år lämnade han barndomshemmet. En del påstår att hans far misshandlade honom, andra att styvmodern fick fadern att skicka iväg honom och andra att han flydde själv. I alla fall hamnade han på fattigstugan där han arbetade för mat och husrum. Vid den här tiden hade hans missbildningar blivit allt värre, delar av hans kropp var täckta av beniga och köttiga tumörer. Hans vänster arm blev mycket tunn, medan högerhanden blev enorm. Näsan beskrevs som en stor köttklump och även munnen fick sig en släng som gjorde att det blev svårt för honom att tala och bli förstådd.

Efter några år på fattigstugan fick han arbete på cirkus där hans missbildningar visades upp. Han fick nu namnet Elefantmannen och ibland kunde folk svimma när de fick syn på honom. Han satt inlåst och fick bära huva över huvudet när han transporterades för att inte skrämma folk och han blev ofta trakasserad och hånad av folkmassor. Men han tjänade pengar litet pengar som han lade undan en del av som besparing. En dag fick han träffa en läkare, doktor Frederik Travers, som erbjöd honom att bli undersökt på sjukhuset i London. Många läkare var intresserade och fascinerade av Josephs sjukdom, men han tackade nej eftersom han inte ville känna sig som ett djur.

År 1885 bestämmer sig Storbritannien att förbjuda cirkusar som visar upp skadade människor och plötsligt stod Joseph utan försörjning. Då tog direktören med sig Joseph till Belgien för att prova lyckan där. Men lyckan fanns inte där, showerna gick dåligt och direktören stal Josephs livsbesparingar och drog. Utan pengar, utan kunskaper om språket och förmågan om att kunna göra sig förstådd var han helt ensam i ett främmande land. På något vis lyckades huvudpersonen i historien få tag på en tågbiljett (oklart om det var direktören som kommit tillbaka) och han kom hem till London. På tågstationen blev det kaos och uppståndelse på grund av hans utseende och polisen fick inrycka. Konstaplarna förstod honom inte, men hittade doktor Travers visitkort i hans ficka som han burit runt på i två år. De tog med honom till doktorn som tog emot honom och fixade så att Joseph fick bo på sjukhuset permanent. Han fick en egen liten lägenhet där, de botade hans lunginflammation och doktorn lyckades att lära sig att förstå mannen. Han fick höra historierna om modern och hur mycket han saknade henne och älskade henne. Han blev ompysslad och folk brydde sig om honom. För första gången på länge kände sig Joseph Merrick trygg igen. Enligt vissa källor ska Joseph ha velat gå till de blindas avdelning för att träffa en flicka som inte kunde se honom och istället älska honom för den han var.

En dag fick Joseph träffa prinsessan Alexandra av Wales och prins Edward vid en invigning. De talade aldrig personligen med honom, men visade honom sympati. Vid jul skickade prinsessan honom ett julkort, en tradition hon ska ha fortsatt med, som fick Joseph att brista ut i gråt. Societeten, som ägnade sig mycket åt välgörenhet, fick höra talas om Elefantmannen med de synliga tumörerna och pengarna strömmade in samtidigt som tidningar över hela landet skrev om Joseph. Han fick ibland åka ut till landet och där plockade han vilda blommor som han sedan tog med till storstaden. Han fann nöje i att skriva och skrev en kort självbiografi och poesi.

Den 11 april 1890 fann man Joseph död i sin säng. Han hade inte varit sjuk vid tillfället, så det kom som en chock. Vanligtvis sov han i sittande ställning, men hade den här natten lagt sig på rygg för att sova som alla andra. Rörelsen gjorde att huvudet blev för tungt och han bröt nacken. Joseph Merrick blev 27 år gammal.


På Josephs vänstra ansiktshalva ser man en glimt av hans egentliga utseende.  

Josephs skelett finns bevarat och läkare har genom åren försökt att ta reda på vad det var han led av. De har kommit fram till att det är troligt att han led av Proteus syndrom. Idag finns inte längre hans kvarlevor utställda på Royal London Hospital, han vilar istället i dess källare i frid från samhället. Men det finns ett litet museum med hans personliga tillhörigheter, som går att besöka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Välkommen ombord på mitt historieskepp. Här tar jag med dig på en resa till allt från vikingarnas stugor, medeltida torg, strider under de båda världskrigen, Alfreds Nobels testamente, Vasaskeppet, vi dyker in i historiska garderober, blir vittne till mordet på Gustaf III, Vasas kamp om kronan, är med svenska armén under Stormaktstiden och när de tågade över isen till Danmark. V iträffar på kungar & drottningar, författare, mäktiga familjer och besöker slott, historiska byggnader och mycket, mycket mer. Du kan nå mig på: historiaglimtar@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela