Håll dig till höger, Svensson!
”Möttes extra Posterne, wika de för hwar annan utur wägen till höger; men på smala wägar, broar och dylikt hafwer den företräde som först blåser i hornet”
Det är orden som stadgades i en förordning av kung Karl XII av Sverige 1718. Den gällde framförallt postvagnar, som att ”blåsa i hornet” skvallrar om. Vi hade alltså högertrafik redan på 1700-talet efter Karl XII:s önskan. Samma år dog kungen av ett skott i Norge och några år senare, 12 december 1734, ändrades det och det nya löd att när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till varsin vänstra sida således vika att de hinderlöst kunde komma varann förbi.
År 1878 kom en ny ordning och den gamla Gästgivarordningen upplöstes, men det nämndes inga allmänna regler kring trafikriktning. Eftersom Sveriges befolkning var vana med att anpassa sig efter vänstertrafik sedan 1734 fortsatte trafikanterna att göra det, med sina hästar, vagnar och ekipage.
Den första författning och lag vi fick om motorfordon och automobiltrafik var år 1906. Men inte heller där nämndes det något om trafikriktning vid möten och därför fortsatte ännu en gång att köra på vänstersida fram till 1916. Notera också att fordonen från den här perioden inte nådde jättehög hastighet och att det förekom långt färre olyckor och kollisioner jämfört med idag. År 1916 stod det däremot klart och tydligt att man skulle följa bestämmelserna från 1734 och vika till vänster vid möte.
Att vid möte och när körbanan ej kan fritt överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafik förbiköres, dock att förbikörning får verkställas allenast när körbanan i tillräcklig utsträckning kan fritt överskådas.
År 1923 blev det lag för alla trafikanter, både bilister och gående, skulle hålla sig till vänster.
Den första motorvägen i Sverige byggdes på 1950-talet och redan innan dess hade förslag kommit upp om inte Sverige skulle ta och införa högertrafik istället. Stora delar av Europa hade redan gjort det. Redan på 1920-talet hade dessa röster börjat höras. Förslaget kommer upp många gånger i riksdagen, som satte olika grupper på att utreda vad detta ekonomiskt skulle kosta och den 16 oktober 1955 blev det folkomröstning i frågan. Endast 53% av Sveriges befolkning väljer att delta och 82.9% röstar nej till att införa högertrafik. 15.5% röstar för och resten blankt. Trots detta resultat beslutade riksdagen, den 10 maj 1963, att Sverige ska göra en högertrafikomläggning.
Nu hade resan mot högertrafiken verkligen tagit fart och det fanns en hel del som skulle behöva göras för att kunna ro detta i land. För det första lades det på en trafikomläggningsskatt för alla som ägde ett fordon som skulle hjälpa till att finansiera införskaffning av nya vägmärken, ombyggnad av vägar runt om i landet, bussar och spårvagnar. Att nå ut till svenska folket med nyheten att det nu skulle införas högertrafik var enormt viktigt, inte en enda människa fick gå miste om den informationen. Det sändes på radio, televisionen, man delade ut broschyrer och knackade dörr. Det påminner litet om en valkampanj. Allt för att göra folket redo inför H-dagen, som man kallade dagen då högerriktning skulle sättas i verket. En känd låt från den här tiden är Håll dig till höger, Svensson.
Otroligt nog orsakades ingen panik, det blev inget kaos, som man halvt om halvt räknat med. Faktum var att antalet rapporterade trafikolyckor var lägre än normalt under det dygnet och efter reformen har dödssiffrorna i trafiken minskat kolossalt.
