historiaglimtar.blogg.se

Historieblogg, Sverige & världen

Melodifestivalens historia

Publicerad 2017-02-04 20:22:00 i 1900-talet, Musikhistoria, Sveriges historia,

År 1956 hölls den första Eurovision Song Contesttävlingen i Europa, med en idé om att ena världsdelen efter Andra världskriget och dess följder, med en gemensam musiktävling. Schweiz stod för värdskapet och sju länder deltog: Frankrike, Schweiz, Västtyskland, Italien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Två år senare går Sverige med i tävlingen, 1958. Vi representerades av vår berömda Alice Babs, som i folkdräkt uppträdde med låten Lilla stjärna. Hon hade fått förfrågan av Svensk television att vara med i tävlingen. Man hade då kopplat ihop en längdsförbindelse mellan Göteborg och Malmö för att kunna få kontakt med kontinenten. Alice Babs slutade på en fjärde plats.

Året efter kom vi upp med idén om att hålla en egen musiktävling i Sverige för att sedan skicka vinnaren till den europeiska tävlingen på kontinenten. Melodifestivalen var född.

Första tävlingen hölls på Cirkus i Stockholm, en av Nordens största teaterhus. Innan dess hade det i radioprogrammet Säg det med musik, hållits åtta semifinaler med två bidrag i varje tävling. Genom röstning via inskickade vykort valdes finalisterna till Cirkus i Stockholm, alltså Melodifestivalen. Tävlingens första programledare, både år 1959 & 1960, var Thore Erling som också var dirigent för den levande orkestern som fanns nedanför, på eller bredvid scenen, något man hade kvar fram till år 2000 med några få undantag. Röstningen och framtagningen av en vinnare sköttes av en jury och segraren år 1959 blev Siw Malmqvist med låten Augustin och hon segrade med 105 av möjliga 120 poäng. Men trots det fick inte Siw representera Sverige, bland annat eftersom hon ansågs oerfaren och sångerskan Brita Borg redan var föranmäld till tävlingen och därför fick uppträda med vinnarlåten. Siw Malmqvist ställde upp fler gånger i tävlingen, liksom många andra av våra gamla stjärnor, som Monica Zetterlund till exempel.

År 1964 blir det ingen melodifestival eller ESC, eftersom teaterförbundet utlyste strejk. Året efter är vi tillbaka på banan igen och man flyttade då fokus från artisterna till upphovsmännen. Alla fem bidragen i den nationella tävlingen framfördes av en och samma artist, operasångaren Ingvar Wixell, som faktiskt sjöng på engelska. Tidigare hade Sverige protesterat högljutt om att andra länder i Eurovision Song Contest hade sjungit med engelska fraser och nu slog vi tillbaka genom att göra likadant. Det ledde till att det året efter blev förbjudet att sjunga på något annat språk än sitt eget i ESC. Glatt hojtar Sverige till och skickar melodifestvalsvinnarena för år 1966, duon Lill Lindfors och Svante Thureson, till tävlingen. Det året lägger alla nordiska länders jury sina poäng på varandra och Sverige slutar på en nöjd andraplats.

År 1968 händer något spännande i Melodifestivalens historia – för första gången sänds tävlingen i färg på TV. Det året vinner Claes-Göran Hederström med låten Det börjar verka kärlek, banne mej. Året efter vinner Tommy Körberg och hans framförande av Judy, min vän. Men 1970 blir det inte heller någon tävling eftersom Sverige bojkottade Eurovision Song Contest i protest mot att det året innan hade tagits fram hela fyra vinnare i Madrid. Norge och Finland hoppade också på vår protest, något som skulle visa sig lönsamt då en ny regel kom – endast ett land och bidrag kan vinna.

År 1973 vann gruppen Malta med låten Sommarn som aldrig säger nej, med en mycket känd och omskriven fras Dina bröst är som svalor som häckar. Den fick utså en hel del kritik, men vann i alla fall. Samma år deltog kändisar som senare skulle komma att bli mycket stora inom svensk musikhistoria, så som Ted Gärdestad och ditintill nästan okända ABBA. Eftersom ESC ändrat språkreglerna samma år, vilket gjorde det möjligt för alla tävlande länder att sjunga på valfritt språk, sjöngs Sveriges bidrag på engelska.

Året efter deltar popgruppen med Björn Ulvaeus, Benny Andersson, Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad igen, denna gången med låten Waterloo. Ja, vi alla vet ju hur det gick för dem – de vann både melodifestivalen och hela Eurovision Song Contest och tog därmed hem Sveriges första vinst i Eurovision Song Contest. 1975 vinner Lasse Berghagen melodifestivalen som för första gången hålls i Göteborg. På grund av vinsten i den internationella tävlingen året innan arrangerades årets ESC i Stockholm. Men oj, det var fruktansvärt dyrt och grävde djupa hål i SVT:s budget. En motståndsrörelse till den dyra tävlingen etablerade sig och det ledde till att år 1976 bojkottade vi Eurovision igen. Istället för en melodifestival hålls en egen liten festival med musik av svenskt ursprung, som SVT inte hade någon som helst inblandning i. Ja, Gud förbjude att vi någonsin skulle hålla i finalen av Eurovision Song Contest igen!

Men, vi verkar ha återhämtat oss rätt snabbt från den traumatiska upplevelsen för snart drog festivalen igång igen. De följande åren deltar och vinner stora svenska stjärnor Melodifestivalen:

1978 – Björn Skifs med Värre framåt natten.

1979 – Ted Gärdestad med Satellit.

1980 – Tomas Ledin med Just nu.

1981 – Björn Skifs med Fångad i en dröm.

1982 – Chips med Dag efter dag.

1983 – Carola med Främling.

1984 vinner bröderna Herreys och deras gylleneskor Melodifestivalen och tar hem hela kalaset på kontinenten. Låten? Diggi loo, diggi ley, såklart! För andra gången fick Sverige hålla i Eurovision finalen, ett berömt ögonblick därifrån är när programledaren Lill Lindfors går ut på scenen och hennes kjol ”slits” bort, så att hon endast står i trosor och tröja. Efter att ett tag ha sett litet chockerad ut släpper hon ut tröjan till en lång klänning. Britternas kommentator för BBC berömmer ögonblicket och säger ”Vilken humor de har, svenskarna.” och sedan när hon fäller ned klänningen. ”Åh, titta! Verkligen bra.” Vid den finalen är det vårt grannland Norge som kammade hem vinsten och när det är deras tur att anordna sammankomsten året därpå händer något historiskt. Vid slutet av Sveriges framträdande och de sista tonerna av Är det de här du kallar kärlek, reser sig hela den vitklädda orkestern upp och klappar entusiastiskt takten till musiken och vissa sjöng med.

År 1993 skedde något revolutionerande i Melodifestivalens historia, som sändes från Göteborg. SVT gick ut med nyheten att nu kunde folket för första gången vara med och rösta fram vinnaren och det via telefon. Efter mer eller mindre kaos på telenätet kunde man konstatera att Arvingarna hade tagit hem vinsten med Eloise. År 2002 kom fler ändringar i festivalen. Tävlingen utvecklades till fyra deltävlingar, en kvalomgång och till sist en final i Globen, Stockholm. Dessutom skulle dessa deltävlingar hållas runt om i landet. Från att ha varit en enda finalkväll med en jury och som sändes i svartvit tv, har det nu blivit en festival med olika tävlingar och där svenska folket tillsammans får rösta fram vinnaren. Flera superkändisar i Sverige har börjat sin karriär i Melodifestivalen och deltagit. Vi har hittills vunnit Eurovision Song Contest totalt sex gånger. Det har till och med gett upphov till ett nytt ord i Svenska Akademins Ordbok, när 2002års vinnargrupp Afro-dite uppträdde. Nakenchock lydde tidningsrubrikerna.

Alice Babs 1958 vid Eurovision Song Contest.

 
Lill Lindfors & Svante Thuresson år 1966.

Björn Skifs efter vinsten med låten "Värre framåt natten". (Bild: SVT)


Tomas Ledin. (Bild: SVT)
 
Carola vid sitt uppträdande med låten Främling. (Bild: SVT)
 
ABBA med låten Waterloo år 1974. (Bild: Öppet Arkiv)


Bröderna Herreys med sina gyllene skor.

Historiskt ögonblick i ESCs historia: Den annars sittande vitklädda orkestern reste sig upp och klappade takten till Är det de här du kallar kärlek 1986. 
Arvingarna, som var de första vinnarna att röstas fram via telefonröster. (Bild: SVT)


(Bild: SVT)
 
(Bild: SVT)


(Bild: SVT)

Familjen von Hallwyl

Publicerad 2016-10-07 18:48:00 i 1800-tal, 1900-talet, Museum, Slott & Byggnader, Sveriges historia,

 

Den 1 oktober 1844 föddes Wilhelmina Kempe i Stockholm, som enda barn till en urspurngligen tysk familj som gjort sig en extrem förmögenhet på träindustrin i Sverige. Som enda barn var hon också enda arvtagare till denna enorma pengaskatt.

Genom en gemensam bekant träffar hon på den schweiziske kaptenen Walther von Hallwyl år 1864 och ett år senare den 10 juni 1865 gick bröllopsstapeln av. År 1874 blev Walther svensk medborgare och erkändes med titeln riksgreve (en titel varken hans far eller bror använde) och tog över sin kära svärfaders företag. Walther var en person som tyckte om att vistas i naturen och under sina studier reste han runt i Italien, Storbritannien och Norden. 

Wilhelmina hade länge tyckte om att samla konst och antikviteter och var vid sekelskiftet en av Sveriges största konstsamlare.

År 1893 påbörjades ett bygge av ett hus åt makarna von Hallwyl i Stockholm. Arkitekt Clason fick fria tyglar, kosta vad det kosta ville, och ville egentligen att huset skulle ligga där dagens Dramaten är placerad – men det godkände inte Stockholms stad. Adressen blev Hamngatan 4. Huset hade en gammaldags stil, men var utrustat med bland annat centralvärme, elektrisk hiss och centraldammsugare. 1898 står palatset klart och paret flyttar in. Wilhelmina önskade att huset senare skulle bli ett museum för hennes konstsamlingar och sparade även massor av vardagsföremål inför det. För att säkerställa att det skulle förbli ett museum sänktes det vackra huset till staten, men bor fortfarande kvar i huset till deras död. 1920 skriver fru von Hallwyl i sina anteckningar:

20 December skänkte vi vårt hus med alla inventarier till Svenska Staten”.

År 1866 får Wilhelmina och Walther sitt första barn, en flicka med namnet Ebba. Ett år senare får hon en lillasyster Ellen, 1870 föds en tredje dotter, Elma och 1873 föds Irma. Fyra döttrar, men år 1871 dör lilla Elma, lite mer än ett år gammal, efter att ha råkat få i sig giftig målarfärg.

Ebba von Hallwyl:

Ebba med sin make Wilhelm och tre av deras barn. 

Ebba växte upp med sina syskon på Ericlund i Södermanland och flyttade till sina morföräldrar när hon började i skolan. 1884 tog hon studenten med drömmar om att bli arkitekt, en dröm som aldrig slog in. Året efter, vid 19-års ålder, förlovar hon sig med Wilhelm von Eckerman (1853-1937). Han var en svensk marinofficer och tjänstgjorde i Karlskronas flotta där han och Ebba bodde ett tag efter bröllopet 30 januari 1886. Efter att ha drabbats av sjukdom tog han avsked av flottan och flyttade tillsammans med sin hustru till Södertunagård som de fått som gåva av Ebbas mormor. 1898 blev han kammarherre för kronprinsessan Victoria av Sverige.

Ebba och Wilhelm fick fyra barn. Ebba var med i Fredrika Bremerförbundet och startade år 1911 tillsammans med några andra kvinnor ”Stockholms Moderata Kvinnoförbund”, med syfte att med hjälp av information och utbildning öka kvinnors rättigheter i samhället.

Ebba dog den 16 oktober 1960.

Ellen von Hallwyl:

Precis som sin storasyster gick Ellen på Wallinska flickskolan. Hon gifte sig år 1887 med Henrik de Maré och året efter föddes parets enda barn, Rolf de Maré (som öppnade Svenska Baletten i Paris). Familjen flyttade till Berlin 1897 då Henrik blev svensk militärattaché där. 1904 kom de hem, 1906 skilde paret sig och 1907 gifte Ellen om sig med den svenske John Roosval, en tolv år yngre konsthistoriker vilket blev litet av en skandal i societeten. Ellen hade konstnärliga ambitioner och avled år 1952.

Irma:

Irmas make Wilhelm med dottern Margit. 

Irma tyckte om att resa, vilket hennes familj gjorde mycket när hon var barn. Hon gjorde debut i societeten och vid en bal 1892 träffade hon sin blivande make Wilhelm von Geijer, en svensk löjtnant. De vigdes den 12 juni 1894 och fick Wegeholm slott av Irmas föräldrar. Efter att deras första barn dog tidigt fick de 1907 en dotter och 1911 en son. Irma hade ett stort klädintresse och ägnade mycket tid åt barnen och hemmet. Efter makens död 1930 framgår det i brev att hon saknade honom mycket. Även på äldre dar reste packade hon väskan och reste runt och hon hälsade ofta på släkt och vänner. Hon dog vid åttiosex års ålder år 1959.

 

Den 25 juli 1930 dör Wilhelmina efter att ha råkat ut för flera hjärtattacker och sedan inte återhämtat sig efter ett fall i trappan. Några år innan, 1921, hade maken Walther dött efter en vacklande hälsa. Under deras liv hade Walther varit en av Sveriges rikaste män och han finianserade en expedition till Spetsbergen som utfördes av en geolog vid namn Gerard de Geer år 1900. Han fick därför Hallwylfjellet och Mount Hallwyl uppkallat efter sig. Samma år gör paret von Hallwyl en resa till Egypten med två av döttrarna, Ellen med sin första make och Irma med sin Wilhelm.

 

 1938 öppnade familjen von Hallwyls hus för allmänheten och står än idag öppet för att beskådas, med sina 40 rum.

 

Stort tack till Annika Williams på Hallwylska museet som svarat på mina frågor om familjen!

 

 

 

Slaget vid Stalingrad 1942-1943

Publicerad 2016-10-01 16:30:55 i 1900-talet, Andra Världskriget, Europas historia, Rysslands historia, Tysklands historia, Världens historia,

Slaget vid Stalingrad

1941 anföll Tyskland Sovjetunionen med blixtkrig, en otroligt effektiv taktik och de rörde sig längre in i landet. Det går under namnet Operation Barbarossa. Tyska armén delade på sig så att en grupp fortsatte mot Moskva och Leningrad medan den andra tågade söder ut mot Kausasien, där man planerade att lägga vantarna på de oljerika fälten som fanns där. På vägen låg Stalingrad intill floden Volga och var en industristad. År 1942 ger Adolf Hitler order om att Operation Blau skulle inledas. Tyskland och dess armé skulle nu inta Stalingrad, bland annat för att säkra oljefälten, för att förhindra transporterna via floden till Ryssland genom att ockupera den och på så sätt knäcka Rysslands krigsindustri. Tyskland ryckte snabbt framåt, som alltid, och först på plats var 6:e armén under general Friedrich Paulus. De omringade staden och inledde med flygbombningar över Stalingrad som tog livet av 30 000 personer.

När ryssarna börjat förstå vad som hände och att planen var att ta Stalingrad gav Sovjetunionens ledare Josef Stalin i sin tur order om att staden, som bar hans namn, skulle försvaras till sista man och de som retirerade skulle avrättas (resultat blev att 13 500 ryssar miste livet på det sättet). Stalingrad var ingen jätteviktig stad att inta strategiskt, men hade ett stort symboliskt värde då staden bar Sovjets ledares namn och gjorde det omöjligt för Stalin att låta den falla i tyskarnas händer.

I början bjöd Ryssland på litet motstånd och det såg ut som om Tyskland skulle ta hem segern. De hade erövrat nästan hela staden, men Sovjets satt fortfarande på en bit på ostsidan av Volga. Tysklands kända blixtkrig-metod fungerade inte lika bra inne i en trång stad och närstriderna blev många och blodiga. Tusentals soldater miste livet varje dag och man slogs bokstavligen gata för gata, hus för hus och lägenhet för lägenhet.

Snart gör de upp en plan och en motoffensiv tar fart den 19 november 1942, där en miljon man deltar och bryter igenom de tyska linjerna på två ställen samtidigt, vilket resulterar i att 250 000 tyska soldater blir instängda i staden. Trots bristen på material kunde Sovjet hela tiden skeppa över nya soldater och snart började de omringa tyskarna genom att slå ut tyskarnas allierade (rumäner och italienare). Dödsiffrorna stiger samtidigt som temperaturen sjunker till – 30 grader. Tyskarna är dåligt utrustade för vintervädret, förhållandena är dåliga, de lever med löss och loppor, dör av frostskador, undernäring och sjukdomar. Det tyska luftwaffe (luftvapnet)s chef Herman Göring hade garanterat att man skulle kunna förse sina instängda soldater med förnödenheter, men misslyckades. 34 000 tyskar lyckas evakueras hem med flygplan innan det sista tyska flygfältet faller den 25 januari. Tyskarna inser att enda utvägen är att retirera, men Hitler beordrar dem att fortsätta, även dem till siste man. Han utnämner general Paulus till tysk fältmarskalk och ingen tysk fältmarskalk har någonsin kapitulerat tidigare. Hitler räknade kallt med att Paulus skulle kämpa tills döden, vilket också var en order. Men den 2 februari 1943 kapitulerar fältmarskalk Paulus tillsammans med sina soldater. 100 000 soldater har redan hunnit avlida.  Framför dem väntade en lång fotvandring (även kallad dödsmarschen) i den bitande vinterkylan, pulserandes genom snö mot ryska arbetsläger. Av de cirka 90 000 soldater som skulle dit, återvänder endast 5000-6000 överlevande hem till Tyskland efter flera år.

Slaget vid Stalingrad hade en betydelsefull roll för Andra Världskriget och var en stor vändpunkt, då tyskarna sakta men säkert börjar backa hemåt igen, för att sedan en sista gång möta ryssarna i Berlin 1945 och avsluta sin del i kriget. Totala förluster var nära två miljoner människor.


General Friedrich Paulus till vänster. 



Ryska soldater. 

Tyska soldater. 

Romska soldater, allierade med Tyskland. 
Ryska soldater. 



Rysk soldat, viftandes med flagga. 

Om

Min profilbild

Välkommen ombord på mitt historieskepp. Här tar jag med dig på en resa till allt från vikingarnas stugor, medeltida torg, strider under de båda världskrigen, Alfreds Nobels testamente, Vasaskeppet, vi dyker in i historiska garderober, blir vittne till mordet på Gustaf III, Vasas kamp om kronan, är med svenska armén under Stormaktstiden och när de tågade över isen till Danmark. V iträffar på kungar & drottningar, författare, mäktiga familjer och besöker slott, historiska byggnader och mycket, mycket mer. Du kan nå mig på: historiaglimtar@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela