historiaglimtar.blogg.se

Historieblogg, Sverige & världen

Joseph Merrick - Elefantmannen

Publicerad 2016-12-10 10:07:27 i 1800-tal, Englands historia,

1862 föddes en pojke i Storbritannien som fick namnet Joseph Merrick. På den tiden var han en alldeles vanlig pojke, men senare i livet skulle han bli känd som Elefantmannen.

Den lilla pojken växte upp i ett mycket fattigt hem och när han var i ungefär tre års ålder började han att få en del missbildningar på kroppen. Modern som älskade honom högt fortsatte att sköta om honom som förr och såg till att han fick gå i skola och lära sig att läsa, skriva och räkna. Förutom Joseph fanns de tre syskon till, men de alla dog i en tidig ålder. Efter några år dog även modern och fadern gifte om sig med en hushållerska. Styvmodern var elak som hånade hans missbildningar och när pojken var femton år lämnade han barndomshemmet. En del påstår att hans far misshandlade honom, andra att styvmodern fick fadern att skicka iväg honom och andra att han flydde själv. I alla fall hamnade han på fattigstugan där han arbetade för mat och husrum. Vid den här tiden hade hans missbildningar blivit allt värre, delar av hans kropp var täckta av beniga och köttiga tumörer. Hans vänster arm blev mycket tunn, medan högerhanden blev enorm. Näsan beskrevs som en stor köttklump och även munnen fick sig en släng som gjorde att det blev svårt för honom att tala och bli förstådd.

Efter några år på fattigstugan fick han arbete på cirkus där hans missbildningar visades upp. Han fick nu namnet Elefantmannen och ibland kunde folk svimma när de fick syn på honom. Han satt inlåst och fick bära huva över huvudet när han transporterades för att inte skrämma folk och han blev ofta trakasserad och hånad av folkmassor. Men han tjänade pengar litet pengar som han lade undan en del av som besparing. En dag fick han träffa en läkare, doktor Frederik Travers, som erbjöd honom att bli undersökt på sjukhuset i London. Många läkare var intresserade och fascinerade av Josephs sjukdom, men han tackade nej eftersom han inte ville känna sig som ett djur.

År 1885 bestämmer sig Storbritannien att förbjuda cirkusar som visar upp skadade människor och plötsligt stod Joseph utan försörjning. Då tog direktören med sig Joseph till Belgien för att prova lyckan där. Men lyckan fanns inte där, showerna gick dåligt och direktören stal Josephs livsbesparingar och drog. Utan pengar, utan kunskaper om språket och förmågan om att kunna göra sig förstådd var han helt ensam i ett främmande land. På något vis lyckades huvudpersonen i historien få tag på en tågbiljett (oklart om det var direktören som kommit tillbaka) och han kom hem till London. På tågstationen blev det kaos och uppståndelse på grund av hans utseende och polisen fick inrycka. Konstaplarna förstod honom inte, men hittade doktor Travers visitkort i hans ficka som han burit runt på i två år. De tog med honom till doktorn som tog emot honom och fixade så att Joseph fick bo på sjukhuset permanent. Han fick en egen liten lägenhet där, de botade hans lunginflammation och doktorn lyckades att lära sig att förstå mannen. Han fick höra historierna om modern och hur mycket han saknade henne och älskade henne. Han blev ompysslad och folk brydde sig om honom. För första gången på länge kände sig Joseph Merrick trygg igen. Enligt vissa källor ska Joseph ha velat gå till de blindas avdelning för att träffa en flicka som inte kunde se honom och istället älska honom för den han var.

En dag fick Joseph träffa prinsessan Alexandra av Wales och prins Edward vid en invigning. De talade aldrig personligen med honom, men visade honom sympati. Vid jul skickade prinsessan honom ett julkort, en tradition hon ska ha fortsatt med, som fick Joseph att brista ut i gråt. Societeten, som ägnade sig mycket åt välgörenhet, fick höra talas om Elefantmannen med de synliga tumörerna och pengarna strömmade in samtidigt som tidningar över hela landet skrev om Joseph. Han fick ibland åka ut till landet och där plockade han vilda blommor som han sedan tog med till storstaden. Han fann nöje i att skriva och skrev en kort självbiografi och poesi.

Den 11 april 1890 fann man Joseph död i sin säng. Han hade inte varit sjuk vid tillfället, så det kom som en chock. Vanligtvis sov han i sittande ställning, men hade den här natten lagt sig på rygg för att sova som alla andra. Rörelsen gjorde att huvudet blev för tungt och han bröt nacken. Joseph Merrick blev 27 år gammal.


På Josephs vänstra ansiktshalva ser man en glimt av hans egentliga utseende.  

Josephs skelett finns bevarat och läkare har genom åren försökt att ta reda på vad det var han led av. De har kommit fram till att det är troligt att han led av Proteus syndrom. Idag finns inte längre hans kvarlevor utställda på Royal London Hospital, han vilar istället i dess källare i frid från samhället. Men det finns ett litet museum med hans personliga tillhörigheter, som går att besöka.

William Shakespeare

Publicerad 2016-04-23 22:25:54 i Englands historia, Författare, Litteraturens historia, Mästerverk,

Idag är det exakt 400 år sedan som William Shakespeare dog och antagligen 452 år sedan han föddes. Han var son till Mary Arden och John Shakespeare som var en köpman och själv var William en engelsk författare. 

Teater var som alltid populärt under den här tiden, och Shakespeare sökte sig under 1580-talet till dess värld som skådespelare, men skrev under tiden också några egna verk. Med tiden slog han igenom, som författare alltså, och några av hans mest kända verk är Romeo & Julia och Hamlet och han räknas som en av litteraturens största dramatiker någonsin. 



Grattis på födelse- och dödsdagen, William, ditt minne lever kvar bland oss, likaså dina underbara historier.




Henrik VIII:s hustrur

Publicerad 2015-12-28 19:41:00 i 1500-tal, Englands historia, Kungar & drottningar, Äktenskap & Bröllop,

”Divorced, beheaded and died, divorced, beheaded, survived.”

 

Katarina av Spanien:

Ja, Henrik VIII var det. Den engelske kungen föddes den 28 juni 1491 och regerade över England mellan åren 1509-1547, och han var även herre och sedan kung över Irland (1542-1547). Som de flesta mäktiga män på den här tiden ville han ha en liten arvinge. Av det manliga könet såklart. Först gifte han sig med en prinsessa av Spanien, som hette Katarina av Aragonien. Ett äktenskap mellan England och Spaniens kungahus var också en allians mellan länderna. Men alliansen skapades inte av Henrik och Katarina först, utan av Henriks äldre bror Arthur. Japp, Henrik gifte sig med sin svägerska. Arthur och Katarina var unga då de gifte sig år 1501. Men Arthur dör den 2 april 1502 som endast 15-16 år gammal. Henriks far ville behålla denna allians mellan länderna och Katarina gifter om sig med sin svåger. Sitter ni nu med höjda ögonbryn och funderar på hur i all sin dar detta kunde godkännas på denna tid? Att gifta om sig med sin bros änka, var det tillåtet? Jodå. Påvens dispens behövdes såklart, och eftersom Katarina hävdade att äktenskapet med Arthur aldrig fullbordades så var det bara att vandra fram till altaret igen. Det uppstod lite tjafs där emellan, eftersom kungen av Spaniens makt försvagades litet och då var Katarina inte lika attraktiv, men det löste sig.

Katarina av Spanien

Här är självaste Henrik VIII. Han ska ha varit väldigt attraktiv. Lång, över medellängd (enligt vissa källor hela 185 cm), smal midja, breda axlar och muskellösa ben och han ska ha haft gyllene hår. Han var en duktigt idrottare och skärskillt bra på tennis. Med åren kom han att bli tjockare, vilket man kan se på hans rustninhar om man besöker Towern i London. 

År 1509 läggs ”VIII” till efter Henriks namn. Han är alltså nu kung över England efter sin fars död. Festligheterna fortsätter när han några veckor efter det gifter sig med prinsessan Katarina. Bröllopet äger rum 11 juni 1509.

Blickarna hölls nu på Katarinas midja i hopp om en arvinge. Hon fick tyvärr ett missfall år 1510, följt av en son som levde endast i 22 dagar, ytterligare ett missfall, ett dödfött barn och ännu ett barn som bara levde i några dagar.  Där emellan föddes en frisk dotter som fick namnet Maria. Men storken verkade inte leverera någon son till allas förtvivlan.

 

Anne Boleyn:

Under denna tid har Henrik fått upp ögonen för en annan kvinna. Anne Boleyn hette hon. Detta är kvinnan som Henrik ska ha varit besatt av och han var tydligen väldigt förälskad i denna alldagliga flicka. Han hade faktiskt haft Annes syster Mary som älskarinna innan, vill jag bara uppmärksamma. Kungen ville skilja sig med Katarina för att kunna äkta Anne, plus att Katarina inte verkade kunna leverera fler barn. Anne vägrade att bara vara hans älskarinna som hennes syster, hon ville nå högre, hon ville sitta bredvid honom på tronen. Trots en rad protester, bråk och vilda diskussioner och annat skiljde sig Henrik VIII sig med Katarina år 1533. Det ledde till att Henrik VIII bryter med påven för att få igenom skilsmässan. England var inte längre katolskt. Och det ska ni veta, att bryta med Rom gör man gärna inte varje dag.

Anne Boleyn

Anne beskrivs av vissa som den perfekta hovdamen med en graciös hållning och hon lyckades alltid underhålla folk och ofta hamnade hon i centrum på fester eller baler.

Bröllopets stapel gick av den 25 januari 1533 och Anne kröntes till Englands drottning den 1 juni 1533, som gravid. Den 7 september föddes parets första barn, en starkt och friskt barn, men till allas besvikelse en flicka. Hon fick namnet Elisabeth, antagligen efter Henriks mor. Under denna tid hade Henriks äldsta dotter Maria berövats titeln prinsessa och en stor del av hennes tjänare togs bort.

Den 7 januari 1536 dör Katarina, Henriks exfru. Detta firar Henrik med att gå klädd från topp till tå i gult. Vid hennes balsamering upptäckte man att hennes hjärta var svart, och då uppstod rykten om att det var Anne, ensam eller tillsammans med Henrik, som förgiftat henne. Men forskare idag anser att det var cancer som drabbade Katarinas hjärta. Samma år ska Henrik ha fallit av hästen och varit medvetslös i några timmar vilket lett till att Anne fick missfall på grund av stressen. Barnet ska ha varit en pojke. Det är oklart i om detta är sant, och också hur många missfall Anne ska ha fått. Men nu hade Henrik börjat tröttna på Anne också, som tydligen inte heller kunde ge honom en manlig avkomma. Han hade en ny älskarinna, Jane Seymour. Efter endast två år av äktenskap försökte man nu att ersätta Anne.

Den 2 maj 1536 grips Anne och förs till Towern. Hon står anklagad för äktenskapsbrott, incest & förräderi och att hon skulle haft planer på att döda kungen. Även hennes bror greps och döms till döden eftersom han står anklagad för att ha haft en sexuellrelation till Anne, sin syster. Domaren för detta fall är Annes egen morbror Thomas Howard 3:e hertig av Norfolk. Brodern George avrättas den 17 maj och den 19 maj avrättas Anne själv. Henrik hade hyrt in en svärdman (det är ett ord) från Frankrike så att hon skulle slippa bli avrättad med en simpel yxa. Bödeln ska ha sagt ”Var är mitt svärd?” precis innan han dödat henne så att hon ska ha trott att hon hade en liten stund kvar att leva. Det hemska är att dessa anklagelser mot Anne, George och de andra männen som anklagades och delade samma öde, antagligen inte var sanna.

Kungen hade inte fixat en kista åt Anne så hennes kropp lades i en låda och begravdes i ett kapell utan gravsten eller någonting alls som berättade var hon låg. Först på 1800-talet hittade man lådan under en renovering. Så nu är Annes grav markerad på golvet.

 

Jane Seymour:

Dagen efter Annes död trolovade sig Henrik VIII med Jane som jag nämnde precis innan. Jane var hade varit anställd under både Katarina och Annes hov. Den 30 maj 1536 gifte de sig och den 4 juni blev hon Englands drottning. Exakt tre år och tre dagar efter Annes kröning. Jane fick faktiskt aldrig en kröning, eftersom Henrik ville vänta med det tills en son fötts. Jo, ja han har ju en viss erfarenhet av det nu kan man ju lugnt säga. Jane hade ett strikt hov tillskillnad mot Annes som innehöll lyx, glitter och glaumor. Jane var som en motsats till Anne. Hon var lugn, blek, blond och ett kontrollerat sunt förnuft. Kanske var det vad kungen behövde?

Jane Seymour

Henrik VIII i mitten, med Jane bredvid och sonen Edvard. Målningen fjordes efter Janes död, vilket är logiskt då hon dog när sonen var så gott som nyfödd. 

Som om Henriks desperata böner blivit besvarade föddes, den 12 oktober 1537, en son. Edvard fick den gossen heta och hela hovet jublade. Äntligen, äntligen var en son född, en skilsmässa, en avrättning och tre fruar senare. Men Jane hade haft en svår förlossning och dog två veckor senare i barnsäng. Då var det slut på festligheterna, minsann. Henrik såg Jane som sin ”riktiga och sanna” maka eftersom hon lyckades skänka honom en son. Han sade att han aldrig skulle gifta om sig efter Jane. Ja, Henrik, om det ändå hade varit så.

 

Anna av Kleve:

Okej, nu till nästa. Hustru nummer fyra, närmare bestämt. Den kvinnans föräldrar döpte henne till Anna. Hon föddes den 22 september 1515 dotter till en hertig över ett litet hertigdöme i dagens Tyskland. Hon var förlovad sedan barnsben med Frans I av Lothringen, men den förlovningen upplöstes 1535. Det var ungefär vid samma tid som Henrik sökte efter en nya hustru. Man föreslog Anna då man kunde skapa en allians med hennes bror Vilhelm V.

Anna av Kleve

Den 6 januari 1540 gifte de sig. Vid deras första möte ska Henrik ha blivit missnöjd över hennes utseende. Ni förstår att han hade ju endast sett hennes porträtt av henne och där kan vi väl alla hålla med om att hon ser hyfsat bra ut. Problemet var nu att äktenskapet aldrig fullbordades. De delade säng ibland, men Anna förblev den jungfru hon föddes som. Under tiden hade Henrik fått upp ögonen för en av flickorna som varit Annas tärna. Katarina Howard hette hon. Gissa nu vem hon kommer att bli…

 

Nu ville Henrik bli av med Anna. Kungens rådgivare Thomas Cromwell avrättades eftersom det var han som föreslagit äktenskapet med Anna och anklagades därför för kätteri och högförräderi. Den 28 juli 1540 dödades han. Det enda sättet att upphäva äktenskapet var att bevisa att det aldrig fullbordats. Sagt som gjort. Anna skickades iväg, i tron om att hon åkte på semester och dagen efter, den 25 juni, förklarades äktenskapet ogiltigt. Hustru nummer fyra – check!

 

Katarina Howard:

Tillbaka till Katarina Howard. Ja, vi kunde ju nästan gissa att hon var näst på tur. Hon föddes runt 1521-1524 (exakt datum saknas tyvärr), och var 30 år yngre än kungen själv. Hon tillhörde en av Englands främsta adelsfamiljer. Katarina var kusin till Anne Boleyn, faktiskt. Katarina ska ha varit en livlig flicka och hon inledde flera olika relationer till män i sina ungdomsår. Bland annat en musikant, som hon sedan anställde som hovmusiker när hon blev drottning. Katarina hade varit en hovdam och Henriks började snabbt favorisera henne och sända henne gåvor.

Katarina Howard

Den 8 augusti 1540 erkändes Katarina som Englands drottning. Henrik hade visserligen en son redan, men han var fortfarande desperat att säkra tronföljden med fler söner. Att han hoppar in och ur äktenskap likt detta är väl en slags bekräftelse på det. Katarina var som sagt livlig och pigg och hon ordnade fester och danser ofta, vilket antagligen var underhållande för kungen som nu närmade sig 50 år. För att tala om honom ett tag. Han började nu blir riktigt (riktigt) stor på ungefär 136 kilo. Han hade något obehagligt bensår som luktade allt annat än fräscht. Han var gift med en trettio år yngre fru som till och med var yngre än sin styvdotter Maria.

 

Katarinas förflutna skulle komma att störa henne. Hennes familj hade en del fiender som inte njöt av att se henne som drottning. De kom och berättade vad de visste om henne och lät henne köpa deras tystnad. 1541 är året då drottningen inledde ett förhållande med Thomas Culpepper som befanns sig i kungens uppvaktning. En av dem som gjorde att deras förhållande kunde hålla på är George Boleyns änka Jane, svägerska till Anne Boeylen. De smög omkring, tisslade och tasslade i hopp om att inte bli upptäckta. Man kan ju tänka att det är lite (läs: mycket) korkat att göra något sådant med tanke på Henriks historik. Bara det faktum att Katarina är hans femte hustru säger ju en hel del, och att hans ena fru inte dog en naturlig död heller… Ringer inte varningsklockorna väldigt högt?

Tillslut fick Henrik nys om hennes utomäktenskapliga affärer. Han tog dem inte på allvar och trodde inte på dem. Han skickade iväg en ärkebiskop Thomas Cranmer (någon som håller räkningen på hur många Thomas som nämnts i denna historia och text?) för att undersöka saken åt honom. Uppenbarligen trodde Henrik att undersökningen skulle visa att allt bara var falska rykten, men när det visade sig vara sant, då var det inga glada miner längre. Under tortyr erkände tre män som hon var anklagad att haft relationer med (där bland Thomas Culpepper) att de haft sexuella relationer med Henrik VIII:s hustru. Man hittade även ett kärleksbrev från henne till Thomas. Man anklagade henne även för hennes förhållanden innan äktenskapet, vilka hon erkände men hon nekade det andra. Men det fanns vittnet bland hovet och även männens erkännanden satte dit henne.

Katarina skickades till ett kloster där hon satt inlåst. Ändå lät kungen henne behålla en hel del tjänare och skickade henne fina klänningar i guld och silver och underklänningar i siden, men drottningstiteln berövade han henne. Den 10 december 1541 avrättades Culpepper och en av de andra männen hon haft relation med. 13 februari 1542 avrättades Katarina vid Towern. Hon var släkt med Anne, och fick dela både hennes make och öde. Men hon avrättades inte med ett svärd, utan med en yxa.

 

Katarina Parr:

Snart gifte Henrik om sig med en tredje Katarina den 12 juli 1543. Hennes fullständiga namn var Katarina Parr, född 1512. Innan Henrik hade hon varit gift två gånger. Hon såg till att Henrik återförenades med sina två döttrar och de kom nu in i tronföljden igen efter sin bror. De fick inga egna barn och Henrik dog den 28 januari 1547 – 56 år gammal. Katarina Parr gifte om sig med en gammal kärlek, lite väl tätt efter kungens död vilket gör det till en skandal. Denna man hette Thomas (Ännu. En. Thomas.) Seymoure. Låter namnet bekant? Japp, han är bror till Henrik VIII:s tredje hustru Jane Seymour. Alltså är han morbror till hennes son Edvard, som nu blir kung. Katarina får i alla fall ta över uppfostran på sin styvdotter Elisabeth. Det sägs att hennes make Thomas ska ha ”lekt” med Elisabeth som nu var tonåring och ska ha gjort sexuella närmanden, vilket kan vara en av orsakerna, enligt vissa, att Elisabeth aldrig gifte sig.

Katarina Parr

Katarina blev gravid för första gången av alla nu fyra äktenskap. Hon föder en dotter som döps till Maria, men själv dör hon fem dagar senare i barnsäng den 5 september 1548.

 

Ja, Henrik gifte sig sex gånger. Två skilsmässor, två avrättningar, en barnsäng, en änka och en brytning med Rom, så slutade det. Efter hans död blir sonen Edvard VI kung över England. Men denna gosse blir endast 16 år gammal innan han avlider den 6 juli 1553. Efter honom tar halvsystern Maria över som den förste med det namnet. Hon är djup katolsk och bränner levande protestanter på bål. Hon kom att kallas ”Bloody Mary” för detta. Maria dör sedan år 1558. Hon hade två skengraviditeter och dog barnlös. Efter henne tog Elizabeth I över. Hon, dotter till Anne Boleyn, är en av Englands främsta regenter. Hon regerade över stormakten England i hela 45 år (1558-1603) och gifte sig aldrig.

 

 

Om

Min profilbild

Välkommen ombord på mitt historieskepp. Här tar jag med dig på en resa till allt från vikingarnas stugor, medeltida torg, strider under de båda världskrigen, Alfreds Nobels testamente, Vasaskeppet, vi dyker in i historiska garderober, blir vittne till mordet på Gustaf III, Vasas kamp om kronan, är med svenska armén under Stormaktstiden och när de tågade över isen till Danmark. V iträffar på kungar & drottningar, författare, mäktiga familjer och besöker slott, historiska byggnader och mycket, mycket mer. Du kan nå mig på: historiaglimtar@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela