historiaglimtar.blogg.se

Historieblogg, Sverige & världen

Helgonet Lucia

Publicerad 2017-12-13 21:25:14 i Julens historia, Romarrikets historia, Sveriges historia,

Att Luciafirandet grundar sig på ett helgon vid namn Lucia (där av Sankta Lucia-låten) är allmänt känt, mn vem var hon och vad gjorde hon? Låt oss reda ut det nu.  

 

Helgonet Lucia föddes och dog i Syrakusa, på Sicilien, och levde under 200-talet efter Kristus. Hon var religiös och lyckades enligt legenden bota sin sjuka mor med hjälp av sin tro, fastän läkaren ingenting hade kunnat göra. Som tack valde hon att förbli jungfru och skänka bort sin hemgift till Siciliens fattiga. Mannen hon var trolovad med uppskattade inte det och angav henne som kristen till de romerska myndigheten. Sicilien var, som känt, en del av det stora romarriket där förföljelse av kristna var vanligt. Efter flera försök till avrättningar dog hon, Man hade försökt att flytta henne med kärra, men hon rörde sig inte ur fläcken och man hade försökt tända eld på henne men lågorna tog aldrig fyr. Efter flera avrättningsförsök dog slutligen och förklarades som martyr och helgon inom den romersk-katolska kyrkan (och även den ortodoxa), något som man än idag ”firar” på hennes dödsdag, den 13 december.

Men det svenska firandet drog inte igång förrän på 1800-talet, faktiskt riktigt ordentligt på 1920-talet.

Julfirande - mitt under brinnande krig

Publicerad 2017-12-09 16:21:37 i 1900-talet, Julens historia,

Det är julafton 1914 och längst västfronten börjar det att snöa. Temperaturen har sjunkit och soldaterna drar upp sina kragar och kurar ihop sig i sina uniformer för att hålla kylan ute. Första världskriget, eller Det stora kriget som det först kallades, hade pågått i nästan fem månader och trots att de brittiska soldaterna hade hävdat att det skulle vara hemma igen till jul, låg de nu där i skyttegravarna och huttrade utan någon fred i sikte. Vi befinner oss i Flandern, flera mil av skyttegravar med ett Ingenmansland emellan sig, fullt av stupade soldater och kratrar från explosioner. Många ligger nog och tänker på sina familjer där hemma, hur de inte får komma hem och fira jul med dem. Några julklappar har de i alla fall fått hemifrån, engelsmännen varsitt porträtt av kungaparet och tyskarna tobakspipor från kejsaren. Även litet påfyllning av kläder, tobak och choklad finns med i paketen.

De brittiska soldaterna blir på sin vakt när vaktposterna plötsligt slår larm. Mörkret har just fallit, men på andra sidan lyser nu de tyska skyttegravarna upp. Britterna kisar mot fienden och snart inser de vad det är de ser - lysande julgranar! Tyskarna har skaffat sig granar och pyntat dem med ljus. Snart hör dem hur tyskarna stämmer upp till sång med stor inlevelse och i nattens mörker, under stjärnorna, hörs vackert klingande ”Stille Nacht, heilige Nacht.” Britterna som lyssnat på julmusiken brister ut i förtjusta rop och applåder när de tyska rösterna tystnat och svarar med att själv börja sjunga jullåtar. När de börjar på ”It´s a long way to Tipperary” stämmer även tyskarna in i sången.

 

Tidigt nästa morgon, på juldagen, hörs inte ett ljud – inga skott avlossas. En soldat kravlar sig upp ur tyskarnas skyttegravar och bekymrar sig inte om risken av att bli träffad av en kula. En skylt hissas upp bakom honom där de på stakig engelska står ”Ni inte slåss, vi inte slåss. God jul!” Nu sticker brittarna upp sina huvuden ovanför gravarna och ser sig omkring. Fler tyskar har vågat lämna sitt skydd och halvvägs möts de, obeväpnade och med framsträckta händer. Sedan tar sig hela högen ur skyttegravarna, som ett vittne senare sade.

Fienderna bjöd varandra på chockad och tobak. Båda sidorna kom överens om att samla ihop sina döda och ge dem en anständig begravning och det hölls faktisk tysk-engelska gudstjänster. En fotbollsmatch hölls, resultatet är oklart, men när en likadan match spelades 2008 vann Tyskland. Under vapenvilan passade man på att göra iordning sina skyttegravar och hjälpa varandra med rakning och klippning. De samtalade med varandra, visade bilder på familj, sjöng jullåtar med samma melodier fast olika texter och det sägs att även skotska säckpipor ska ha dykt upp, samt tyska munspel som fick hjälpa till att skapa musik. De finns några foton bevarade där soldater från de olika sidorna, formellt sett fienderna, står bredvid varandra och ler in mot kameran.

 

Händelsen skrevs aldrig ned i krigsjournalerna och blev därför inte känd. Så småningom återvände de till kriget igen efter jul och soldater fortsatte att stupa. Men vi fick se ett ögonblick av mänsklighet och många leenden under ett brinnande krig mellan soldater som blivit skickade till fronten. För mig är detta någon slags julmagi, eller ett julmirakel, där sammanhållning segrar. Fiender eller inte, båda sidorna bestod av människor med egna drömmar, hopp, familjer och en önskan om att få fira jul. Så längde det finns liv, finns det hopp.

 

God Jul önskar HistoriaGlimtar!











Håll dig till höger, Svensson!

Publicerad 2017-03-11 08:40:00 i Sveriges historia,

”Möttes extra Posterne, wika de för hwar annan utur wägen till höger; men på smala wägar, broar och dylikt hafwer den företräde som först blåser i hornet”

Det är orden som stadgades i en förordning av kung Karl XII av Sverige 1718. Den gällde framförallt postvagnar, som att ”blåsa i hornet” skvallrar om. Vi hade alltså högertrafik redan på 1700-talet efter Karl XII:s önskan. Samma år dog kungen av ett skott i Norge och några år senare, 12 december 1734, ändrades det och det nya löd att när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till varsin vänstra sida således vika att de hinderlöst kunde komma varann förbi.

Vänstertrafiken var introducerad och skulle faktiskt att hålla i sig ända in på 1900-talet. En teori om varför det blev just vänstertrafik sägs vara att man klev upp på hästen, styrde med vänster hand i fall man skulle behöva dra vapen, som man gjorde med högerhand. Fler saker som fastställdes i Gästgivarordningen var att gående folk skulle ge vika för ridande, ridande för åkande, kärra för vagn – det lättrörligaste skulle vika av, med andra ord.

År 1878 kom en ny ordning och den gamla Gästgivarordningen upplöstes, men det nämndes inga allmänna regler kring trafikriktning. Eftersom Sveriges befolkning var vana med att anpassa sig efter vänstertrafik sedan 1734 fortsatte trafikanterna att göra det, med sina hästar, vagnar och ekipage.

Den första författning och lag vi fick om motorfordon och automobiltrafik var år 1906. Men inte heller där nämndes det något om trafikriktning vid möten och därför fortsatte ännu en gång att köra på vänstersida fram till 1916. Notera också att fordonen från den här perioden inte nådde jättehög hastighet och att det förekom långt färre olyckor och kollisioner jämfört med idag. År 1916 stod det däremot klart och tydligt att man skulle följa bestämmelserna från 1734 och vika till vänster vid möte.

Att vid möte och när körbanan ej kan fritt överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafik förbiköres, dock att förbikörning får verkställas allenast när körbanan i tillräcklig utsträckning kan fritt överskådas.

År 1923 blev det lag för alla trafikanter, både bilister och gående, skulle hålla sig till vänster.  

Den första motorvägen i Sverige byggdes på 1950-talet och redan innan dess hade förslag kommit upp om inte Sverige skulle ta och införa högertrafik istället. Stora delar av Europa hade redan gjort det. Redan på 1920-talet hade dessa röster börjat höras. Förslaget kommer upp många gånger i riksdagen, som satte olika grupper på att utreda vad detta ekonomiskt skulle kosta och den 16 oktober 1955 blev det folkomröstning i frågan. Endast 53% av Sveriges befolkning väljer att delta och 82.9% röstar nej till att införa högertrafik. 15.5% röstar för och resten blankt. Trots detta resultat beslutade riksdagen, den 10 maj 1963, att Sverige ska göra en högertrafikomläggning.

Nu hade resan mot högertrafiken verkligen tagit fart och det fanns en hel del som skulle behöva göras för att kunna ro detta i land. För det första lades det på en trafikomläggningsskatt för alla som ägde ett fordon som skulle hjälpa till att finansiera införskaffning av nya vägmärken, ombyggnad av vägar runt om i landet, bussar och spårvagnar. Att nå ut till svenska folket med nyheten att det nu skulle införas högertrafik var enormt viktigt, inte en enda människa fick gå miste om den informationen. Det sändes på radio, televisionen, man delade ut broschyrer och knackade dörr. Det påminner litet om en valkampanj. Allt för att göra folket redo inför H-dagen, som man kallade dagen då högerriktning skulle sättas i verket. En känd låt från den här tiden är Håll dig till höger, Svensson.

H-dagen ägde rum den 3 september 1967. Det var körförbud mellan klockan 01:00-06:00, med undantag för utryckningsfordon. Massor av poliser var utsatta och även olika organisationer och skolor hjälpte till. På TV:n kunde man följa högertrafik-vakan tidigt på morgonen. Den dåvarande kommunikationsministern, Olof Palme, sitter med och talar i programmet. Efter att Fröken Ur talat om klockslaget på radion sade sedan en röst att nu var det dags för alla med trafiktillstånd att köra över sitt fordon till högersida och sedan stanna på lämpligt ställe. Sverige hade fått sin högertrafik.

Otroligt nog orsakades ingen panik, det blev inget kaos, som man halvt om halvt räknat med. Faktum var att antalet rapporterade trafikolyckor var lägre än normalt under det dygnet och efter reformen har dödssiffrorna i trafiken minskat kolossalt.







 

 

 

Om

Min profilbild

Välkommen ombord på mitt historieskepp. Här tar jag med dig på en resa till allt från vikingarnas stugor, medeltida torg, strider under de båda världskrigen, Alfreds Nobels testamente, Vasaskeppet, vi dyker in i historiska garderober, blir vittne till mordet på Gustaf III, Vasas kamp om kronan, är med svenska armén under Stormaktstiden och när de tågade över isen till Danmark. V iträffar på kungar & drottningar, författare, mäktiga familjer och besöker slott, historiska byggnader och mycket, mycket mer. Du kan nå mig på: historiaglimtar@gmail.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela