Adelsmäns mode under 1500-talet
Adelsherrarnas mode under 1500-talet
Studerar man porträtt av mäktiga män från 1500-talet slås man av hur bredaxlade de är, med alla lager tyg och kläder. Deras dräkter var ofta noggrant dekorerade med broderier, juveler, pärlor, vackra knappar och massor av vackra dekorationer. De bar någon sorts midjekort, knäppt jack-liknande plagg eller en slags väst. Det var inte helt ovanligt att tröjorna var uppslitsade så att undertyget skymtade fram. Det var också mode att låta den kritvita undertröjan sticka upp i halsen eller vid handlederna för att visa att man hade pengar och inte behövde smutsa ned det vita plagget vid arbete. Över sina tröjor och skjortor bar männen en överrock (lite likt en cape) som pryddes av päls runt kanterna. Populära färger på tygerna var grönt, blått, gult, guld och rött (rött bars mycket av kungligheter). Mot slutet av århundrandet blev det modernt med styva pipkragar som gick i vitt runt halsen.
På 1500-talet hade männen silkesstrumpor som gick över knäna eller trikåer och på det ett par pluderhosor. Det är en slags vid byxa som antingen gick ned till knäna, eller precis nedanför, där de sedan drogs åt så att de blev ”rundande” längst ned. Klädesplagget kunde strama åt där bak ibland, men hade puff och pöste ut. De bestod av mycket tyg och det översta lagret var ibland uppslitsat så att man skymtade tyget under, precis som på överkroppens plagg. På dessa underbara byxor fanns en blygdkapsel, eller pungsäck, som täckte mannens könsorgan och verkligen fångade uppmärksamheten. De var vadderade och ofta prydda med guldtråd eller varför inte juveler. Blygdkapslarna är väldigt typiskt för 1500-talsmodet, har funnits redan på medeltiden, men det var under detta sekel som de vadderades ännu mer för att visas upp. De symboliserade manlighet och fruktsamhet.
Muskulösa vader var något man var stolt över och ville visa upp på 1500-talet. Ingenting lämnades åt slumpen med silkesstrumporna, men hade man inte tillräckligt imponerade vader naturligt kunde man alltid vaddera strumporna. Skornas form var vid den här tiden bredare, litet kortare och platta. De tillverkades ofta i läder.
Hårlängden varierade under seklet, från kortklippt till axellångt. Vilka kläder man bar spelade ibland roll, särskilt om man hade en stor pipkrage runt halsen kunde inte lockarna eller håret krocka med den. Skägg var också på modet, ofta stort och litet längre, kung Gustav Vasa och hans två söner Erik & Johan är goda exempel på det. Det ansågs fint att vara blond, under renässansen, och det strävade man efter, liksom att ha ljuslätt hy. Den engelska kungen Henrik VIII fick mycket beröm och beundrade blickar för sitt ljusa hår och skägg.
De lägre stånden bar mössor och luvor, men ”det fina folket” bar andra slags huvudbonare, så som en barett. Barett är en relativt platt och sned hatt, påminner om en basker, med fina plymer på.
Som ni kanske förstår var plaggen tunga med alla lager tyg och insydda juveler litet här och var. Men flera lager kläder visade på rikedom, att man hade råd med inköp av stora mängder tyg. På 1500-talet drabbades Sverige av Lilla istiden, och då är flera lager av tyg varmt och mycket passande när man går runt i de stora slotten med stenväggar utan element. Kläder var oerhört viktiga på den här tiden, liksom i många tidsepoker i historien, som visade upp status, pengar och makt.
Porträttet är av Sveriges kung Gustav Vasa, som regerade år 1523-1560.
