historiaglimtar.blogg.se

Historieblogg, Sverige & världen

Slaget vid Stalingrad 1942-1943

Publicerad 2016-10-01 16:30:55 i 1900-talet, Andra Världskriget, Europas historia, Rysslands historia, Tysklands historia, Världens historia,

Slaget vid Stalingrad

1941 anföll Tyskland Sovjetunionen med blixtkrig, en otroligt effektiv taktik och de rörde sig längre in i landet. Det går under namnet Operation Barbarossa. Tyska armén delade på sig så att en grupp fortsatte mot Moskva och Leningrad medan den andra tågade söder ut mot Kausasien, där man planerade att lägga vantarna på de oljerika fälten som fanns där. På vägen låg Stalingrad intill floden Volga och var en industristad. År 1942 ger Adolf Hitler order om att Operation Blau skulle inledas. Tyskland och dess armé skulle nu inta Stalingrad, bland annat för att säkra oljefälten, för att förhindra transporterna via floden till Ryssland genom att ockupera den och på så sätt knäcka Rysslands krigsindustri. Tyskland ryckte snabbt framåt, som alltid, och först på plats var 6:e armén under general Friedrich Paulus. De omringade staden och inledde med flygbombningar över Stalingrad som tog livet av 30 000 personer.

När ryssarna börjat förstå vad som hände och att planen var att ta Stalingrad gav Sovjetunionens ledare Josef Stalin i sin tur order om att staden, som bar hans namn, skulle försvaras till sista man och de som retirerade skulle avrättas (resultat blev att 13 500 ryssar miste livet på det sättet). Stalingrad var ingen jätteviktig stad att inta strategiskt, men hade ett stort symboliskt värde då staden bar Sovjets ledares namn och gjorde det omöjligt för Stalin att låta den falla i tyskarnas händer.

I början bjöd Ryssland på litet motstånd och det såg ut som om Tyskland skulle ta hem segern. De hade erövrat nästan hela staden, men Sovjets satt fortfarande på en bit på ostsidan av Volga. Tysklands kända blixtkrig-metod fungerade inte lika bra inne i en trång stad och närstriderna blev många och blodiga. Tusentals soldater miste livet varje dag och man slogs bokstavligen gata för gata, hus för hus och lägenhet för lägenhet.

Snart gör de upp en plan och en motoffensiv tar fart den 19 november 1942, där en miljon man deltar och bryter igenom de tyska linjerna på två ställen samtidigt, vilket resulterar i att 250 000 tyska soldater blir instängda i staden. Trots bristen på material kunde Sovjet hela tiden skeppa över nya soldater och snart började de omringa tyskarna genom att slå ut tyskarnas allierade (rumäner och italienare). Dödsiffrorna stiger samtidigt som temperaturen sjunker till – 30 grader. Tyskarna är dåligt utrustade för vintervädret, förhållandena är dåliga, de lever med löss och loppor, dör av frostskador, undernäring och sjukdomar. Det tyska luftwaffe (luftvapnet)s chef Herman Göring hade garanterat att man skulle kunna förse sina instängda soldater med förnödenheter, men misslyckades. 34 000 tyskar lyckas evakueras hem med flygplan innan det sista tyska flygfältet faller den 25 januari. Tyskarna inser att enda utvägen är att retirera, men Hitler beordrar dem att fortsätta, även dem till siste man. Han utnämner general Paulus till tysk fältmarskalk och ingen tysk fältmarskalk har någonsin kapitulerat tidigare. Hitler räknade kallt med att Paulus skulle kämpa tills döden, vilket också var en order. Men den 2 februari 1943 kapitulerar fältmarskalk Paulus tillsammans med sina soldater. 100 000 soldater har redan hunnit avlida.  Framför dem väntade en lång fotvandring (även kallad dödsmarschen) i den bitande vinterkylan, pulserandes genom snö mot ryska arbetsläger. Av de cirka 90 000 soldater som skulle dit, återvänder endast 5000-6000 överlevande hem till Tyskland efter flera år.

Slaget vid Stalingrad hade en betydelsefull roll för Andra Världskriget och var en stor vändpunkt, då tyskarna sakta men säkert börjar backa hemåt igen, för att sedan en sista gång möta ryssarna i Berlin 1945 och avsluta sin del i kriget. Totala förluster var nära två miljoner människor.


General Friedrich Paulus till vänster. 



Ryska soldater. 

Tyska soldater. 

Romska soldater, allierade med Tyskland. 
Ryska soldater. 



Rysk soldat, viftandes med flagga. 

Eurovision Song Contests historia

Publicerad 2016-05-14 17:13:27 i Europas historia, Musikhistoria,

                                 Världens största underhållningstävling

 

Idén om att starta ett underhållningstävlingsprogram i Europa, som skulle sändas på TV, kom efter Andra Världskrigets slut, då Europa låg splittrat. Man ville ena den europeiska världsdelen och detta genom en musiktävling.

Den 24 maj 1956 hölls premiären för Eurovision Song Contest och som värdland stod Schweiz. Det var sju tävlande länder: Västtyskland, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och naturligtvis Schweiz själv. Det var till största del ett radioprogram, skulle man kunna säga, då endast få européer ägde en tv-apparat vid denna tid. Då hade varje deltagande land en jury som röstade på det land de tyckte skulle vinna, även sig själva om de så ville. Segrade, det gjorde Schweiz med Lys Assia, som framförde låten ”Refrain” och var därmed den första Eurovision Song Contest vinnaren någonsin.

Vinnaren 1956, Lys Assia. 

Sverige gjorde sin debut två år senare, 1958. Vår representant var stjärnan Alice Babs, med låten ”Lilla stjärna”, som slutade på en fjärde plats. Det första nordiska landet som gick med i tävlingen var faktiskt Danmark som hade gått med året innan. Sverige har gjort stor succé i tävlingen och erhåller nu titeln att ha högst totalpoäng genom hela Eurovision Song Contests historia. Vi har vunnit sex gånger och det enda land som slår oss på den fronten är Irland med sina sju segrar. Sveriges är följande:

 

·        * 1974 vann vi för första gången med popgruppen Abba, som räknas till några av de artister som gått längst efter Eurovision.



·        * 1984, tio år senare, sitter Europa i sina axelvaddströjor och hockeyfrillor och ser de svenska bröderna Herreys ta hem segern åt Sverige med sina gyllene skor.

·        * 1991 tar Carola Europas hjärta med storm(vind), och Sverige får sin tredje seger.

·        * 1999 är det Charlotte Nilssons tur, med Tusen och en natt.

·        * 2012 vinner Loreen.

·        * 2015 kallar Måns Zelmerlöw oss alla för hjältar och är anledningen till att vi i år står som värdar.

Jo, minsann, vi har några pokaler på hyllan. Men det har varit några år då vi dragit oss tillbaka. Tre år, rättare sagt.

        - 1964 rådde det artiststrejk för Sverige och vi höll varken någon melodifestival eller skickade ett bidrag till Eurovision Song Contest. Samma år debuterade Portugal, och antalet länder ändrades alltså inte.

        -1970 bojkottade Sverige tävlingen, i protest mot att fyra länder hade delat på vinsten året innan. Det gjorde även Norge och Finland. Sverige gick så långt att det vägrade att sända finalen i TV också, vilket lönade sig eftersom året därpå kom en regel att endast ett land kan vinna.

        -1976 skippade vi tävlingen av ekonomiska skäl.

 

År 1975 kom ett nytt röstningssätt. Nu fick juryn dela ut poängen 1-8, 10 & 12 till de länder de röstade på. Det har hållit i sig till idag, då länderna fortfarande delar ut poäng enligt detta system. 1997 kom ännu ett genomslag. För första gången i tävlingens historia provar Sverige, Schweiz, Tyskland och Österrike på att använda telefonröster. Detta fungerade utmärkt och 1998 blev det en standard med röstning via telefon.

Bröderna Grimm

Publicerad 2015-10-31 16:38:00 i 1800-tal, Europas historia, Författare, Litteraturens historia,

 

Hejsan! Idag har jag skrivit en text om Bröderna Grimm, två bröder som satt ihop flera av dagens (och tidernas) riktiga sagoklassiker. Låt oss börja som i sagorna: Det var en gång…

Bröderna hette Jacob & Wilhelm. Jacob föddes den 4 januari 1785 och Wilhelm den 24 januari 1786 i en familj med 11 barn, varav 6 stycken nådde vuxen ålder. De föddes i Hanau i Tyskland och deras fader var jurist. Men han dog tidigt i lunginflammation, när Jacob var endast 11 år gammal. Modern blev orolig över hur hon skulle kunna försörja så många barn ensam, men hennes syster gav henne ekonomisk hjälp.

Bröderna Jacob och Wilhelm sattes i skolbänken. De studerade hårt, för att kunna försörja familjen, och det resulterade till att de kom in på ett mycket bra gymnasium. Bröderna fick dela rum, vilket gjorde dem oskiljaktiga. De hade inte mycket pengar, låg status och levde ibland på gränsen till svält. Men de kämpade på ändå. De fick känna på klasskillnaden när de mer förmögna klasskamraterna fick alla skolans stipendier och bröderna Grimm blev utan, fast än de var duktigast i klassen och i störst behov av pengarna.

Hur som helst då kom de in på universitetet i Marburg. Där fanns en viss professor vid namn Fredrich von Savigny. Han väckte pojkarna Grimms intresse för medeltida tysk litteratur vilket resulterade i att de blev språkforskare och studerade de tyska språkets historia. Jacob kartlade det tyska språkets grammatikhistoria. Hans arbete är också grunden för det svenska språkets historia, eftersom båda språken härstammar från det germanska språkträdet.

På den här tiden (1800-talet) var Tyskland inte ett enda land, utan bestod av cirka 200 furstendömen. Liksom professorn Savigny var bröderna Grimm för en enad nation. Man tyckte att forskare skulle ta reda på Tysklands historia, litteraturens och språkets rötter för att kunna skapa en tysk identitet. Bröderna Grimm började samla in olika folksagor, både för att kartlägga tyska språkets historia, men också för att lyfta fram deras gemensamma nationella historia, sagorna som har muntligen berättas under många generationer. Påvisa deras tyska historia i en tid då Napoleons arméer härskade stort i Europa. De ville med detta värna om Tysklands identitet och skapa en känsla av samhörighet och därmed markera motståndet mot Franska Armén.

Resultatet blev Grimms omtalade och kända sagor som Snövit och Askungen, som egentligen från början var tänkt att dokumenteras för vetenskapliga studier men som vi nu är alla tacksamma för att vi får ta del av. Men många tror att det var bröderna Grimm själva som skapade dessa underbara sagor vilket alltså inte är fallet.

 

De publicerade sin första sagosamling år 1812, som på svenska hette ”Bröderna Grimms äventyr”. Under en lång period bearbetade och kompletterade Wilhelm sagorna. De hade mött hård kritik då böckerna ansågs olämpliga. Man hade även problem med att förstå vilken målgrupp böckerna hade, vuxna eller barn? Men trots det så gick försäljningen relativt bra redan från början. Faktiskt så var böckerna från början till för vuxna. Det var därför som det inte fanns några bilder, som vi idag förknippar med sagorna, plus att det var dyrt att trycka bilder på den tiden. Den förste att illustrera sagorna var en Grimm(are). Jacob & Wilhelms yngre bror Ludvig Emil Grimm, som var en känd konstnär. Sedan dess har många tecknat sagorna, mest känd är Walt Disney. Jag tror att de flesta av oss har sett någon av Grimms sagor i Disney-form. Där är ju även sagorna lite mildare. Inte lika brutala som originalen.

I alla fall, när man illustrerade sagorna ökade intresset för dem. År 1825 gav de ut en specialversion för barn, med fantastiska bilder.

Sagorna blev världskända och är översatta på över 160 språk. De började översättas till svenska år 1824, men hela samlingen år 1883, enligt vissa källor. Jacob Grimm dog den 20 september 1863 och Wilhelm Grimm avled 16 december 1859, båda som berömda män. Tur för oss, och kanske också Walt Disney. Vad skulle han vara utan sina Disney-prinsessor?

 Kända sagor:

*Törnrosa

*Snövit

*Askungen

*Rödluvan

*Stadsmusikanterna från Bremen

Här är bröderna Grimm. 

Här är en tidig bild av Törnrosa.

Om

Min profilbild

Välkommen ombord på mitt historieskepp. Här tar jag med dig på en resa till allt från vikingarnas stugor, medeltida torg, strider under de båda världskrigen, Alfreds Nobels testamente, Vasaskeppet, vi dyker in i historiska garderober, blir vittne till mordet på Gustaf III, Vasas kamp om kronan, är med svenska armén under Stormaktstiden och när de tågade över isen till Danmark. V iträffar på kungar & drottningar, författare, mäktiga familjer och besöker slott, historiska byggnader och mycket, mycket mer. Du kan nå mig på: historiaglimtar@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela