Svenskt luciafirande
13 december är som bekant Luciadagen och firas traditionellt sett med ett Luciatåg med stjärngossar, tärnor, tomtar och pepparkakor. Sankta Lucia är ett helgon som levde på slutet av 200-talet efter Kristus i staden Syrakusa på den italienska ön Sicilien. Lucia var kristen i det antika Romarriket och led martyrdöd den 13 december 304. (Läs mer om helgonet Lucia här på bloggen under kategorin Julens historia). Men det svenska firandet har inte mycket att göra med det italienska helgonet mer än att Luciasången är baserad på en italiensk melodi och fick sin svenska text på 1920-talet.
Under 1700-talet var den 13 december, enligt den julianska kalendern, årets längsta natt. Under denna natten kunde myckt hända trodde man: djuren kunde tala och det fanns troll och annat vidskepligt, så det gällde att hålla sig inomhus denna "lussenatt". Det är från Västsverige som luciafirandet härstammar ifrån. I bondesamhället klädde en del ungdomar ut sig i gamla kläder och kvinnorna blev "lussebrudar" som man skämtade och dansade med. Pojkar tågade runt från gård till gård för att skämta och få sig en sup. Inom de högre stånden såg det litet annorlunda ut, det finns belägg redan från 1764 av en vitklädd kvinna med en ljusstake i händerna som serverar frukost på sängen. Från början hade Lucia bara en eller två följesslagare med sig, men när firandet spred sig till universitetsstäderna på mitten av 1800-talet växte det lilla tåget. På 1890-talet ska det ha funnits något slags Luciafirande på Skansen i Stockholm, med det moderna tåget vi idag känner till började 1927 när Stockholms dagblad annordnade en Luciatävling, där den vinnande Lucian gick först i ledet med eletriskt ljus. Stjärngossarna sägs komma från de tre vise männen.
Lucia betyder ljus och när man under den julianska kalendern hade den 13 december som årets längst natt var det helt enkelt mot ljusare tider man gick. Glad lucia på er!
