Sveriges nationalsång - historien bakom Du gamla Du fria
Idag ska vi tala om låten som spelas under den svenska nationaldagen, den 6 juni. Du gamla, du fria. Visst vore det häftigt om låten började spelas så fort detta inlägg visades?
Du gamla, du fria skrevs av Richard Dybeck 1844. Richard var en svensk jurist, som föddes den 1 september 1811 i Västmanland. Han var intresserad av folksagor, folksagor och danser nationalsångens melodi är tagen från en gammal folkvisa, men det var herr Dybeck som skrev texten till de två första stroferna. Han hade faktiskt först skrivit ”Du gamla, du friska”, men det ändrade han två decennier senare till dagens text.
En sak som gör Sveriges nationalsång litet unik till skillnad från resten av världen är att den inte är officiellt antagen genom ett politiskt beslut, utan endast genom tradition. Ett antal motioner har riksdagen tagit emot från olika partier, men de har avslagits.
Det sägs att sången ska ha fått ställning som nationalsång när kung Oscar II, under en middag i Lund, reste sig upp när sången spelades, runt 1893.
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
(Här är det den delen som en kvinna vid namn Louise Ahlén lagt till, på tidiga 1900-talet. Den ses inte alltid som en del av sängen och sjungs inte alltid.)
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
