Jul på vikingatiden (jòl)
Hej! Idag tänkte jag fortsätta på jultemat, fast på vikingatiden. Ja, jag kan förstå om några av er höjer på ögonbrynen nu. Nej, vikingarna firade inte Jesus födelse, såklart, eftersom de var asatroende. Men de hade en egen högtid vid ungefär samma tid och namnet är liknande, jól. Det är en fest då man drack in det nya året och hedrade gudarna.
Denna fest pågick i tre dagar vid midvintern. Man slog på stort och bjöd in så många som möjligt. Vissa vikingar vandrade en ganska lång bit för att fira jól med andra, längre bort. Eftersom det var (och fortfarande är) svårt att skörda på vinter bland all snö och is så tog man ur matförråden när magen knorrade. Därför var knytkalas en bra lösning, där alla tar med sig någon form av mat och då slapp värdparet att riskera matbrist längre fram. De som kom långt ifrån kunde kanske inte bidra med mat, men med härliga historier. Det var ett sätt att hålla sig uppdaterad om ”nyheterna” runt om i Skandinavien och en mycket bra underhållning.
Kanske har ni någonsin hört att man ”ska dricka jul”? Det var nämligen vad man gjorde: man drack öl & mjöd ur dryckeshorn i stora mängder. Till vardags drack de annars svagt mjöd eller öl, men nu plockades de starkare dryckerna fram. Man åt och drack åt gudarnas ära och utbringade skålar för olika gudar. En viktig gud på vintern var Njord, som skulle se till att det växte bra och att skörden blir god i vår. Efter det kunde man också skåla åt minnena efter döda personer eller något annat passande.
Man offrade djur för gudarna och lade allt deras blod i ett kärl och sedan målade man upp färgen på väggarna och stänkte ibland på sig själv och åt all det kött som djuren gav.
Här kommer en liten rolig grej, faktiskt. Som ni kanske vet så hade grisen och dess fläskkött hög status hos vikingarna. Inte som en ko hos hinduerna, men alltså det var gott och fint att äta och historien om grisen som återuppstod varje kväll uppe hos gudarna har vi alla nog hört. Grisen som mättade alla krigarna, däruppe hos gudarna, varje kväll och som sedan återuppstod. Ja, nog hade den hög status. Att ha gris på bordet var alltså vanligt under jólen. Och vad är grisen idag om inte en tradition på det svenska julbordet? Just det, julskinkan. Så sisådär tusen år senare äter vi nordbor, vikingarnas ättlingar, fortfarande fläskkött vid juletid. Det har inte hållt i sig ända sedan vikingatiden utan uppehåll, nej inte alls. Men det är ändå kul att se att tusen år senare har vi det igen. Förutom i Island, där man gett upp helt på den fronten. Så jo, minsann, vår jul har traditioner ändå bak till vikingatiden.
